Tags
aluminiumfilt, boja, cigarr, flugskit, guldpartyhatt, krutstänk, Lilla Täppan, ormbunkar, rödhakar, silverserpentin, snirklar, zinkbalja
Nyss,
dammade jag av krutstänket från axlarna,
klippte bort silverserpentinerna om halsen och lade guldpartyhatten på hyllan.
Ja det var väl hög tid, snöret började skava under hakan.
Hursomhelst, just som lugnet lagt sig, ja då – då kom Egon! Å han var icke nådig, plötsligt inser man sin litenhet, en flugskit i världsalltet, knappt det och ingen hör, när man skriker.
Stormen tar vad den vill, ett rejält tag om ens väsen och så kastas man iväg mot en vansinnesfärd genom atmosfären, förbi månskäran och stjärnorna som förstummade gapar o just som de drar efter andan, störtar vi mot januariåkerns tjäle.
Precis ovanför marken girar vi in mellan feta fåror o skjuter en stor hög leriga löv framför oss, se där! en lyckad landning, det blir som man tänker, det har jag aaalltid hävdat!
Dagen efter Egon,
hittade jag en jättetrevlig zinkbalja i Lilla Täppan! minsann, plötsligt händer det liksom Ni vet, en gammal sliten en som inredningsbutiker kränger till hutlösa priser. -“Chabbydabbydickzinkbalja”, ja gammalt mög kan man kalla på så vis och bli rik på kuppen! Nåja, infarandes kom den, hand i hand med Västanvinden och nu(!) är den min!
Tänker att den kommer att passa finfint till att stoppa ner vårens penséer i eller att kyla champagnen i eller varför inte, med mig i – jaaa, en pool!
Jorrå,
med litta go vilja o vapenfett skulle det säääkerligen gå att vika ner sig i den.
Ahhh…
pool, Champagnebubblor, cigarr, naken (ehh) grönskande ormbunkar, smekande vind och rödhakars ögonkast… Livet!
…
…
…
…jag har fastnat!
ta mig tusan
fettet måtte ha torkat i solskenet
Jäklars!
En tunn strimma rök, snirklar mot skyn.
S-O-S!
-Ja, ja.. de e jag!
som puffar cigarr-röksignaler från baljan – såhär kan man ju inte sitta fast i tiders evighet.
Häpp!
“Pöjkarna” hoppar vigt i sina stövlar, det gnisslar när de glider nedför stängerna och i Lilla Täppan avtar fågelkvittret i samma takt som sirenernas tjut närmar sig.
Muskulösa män i hjälm öppnar Paradisets port, ja om man så säger…
å med dragna vapen befriar de mig från min boja – zinkbaljan.
allt detta händer i slow motion, för det gör sådana här saker…
De sveper en sådan där märklig aluminiumfilt om mig när allt är förbi… jag som gillar ordentligt ylle!
Så står jag med champagneglaset i näven och en dränkt cigarrstump i gipan när grannens nuna sticker upp över häcken.
-Jevvrar va det tog i inatt! vill du räcka över min zinkbalja?
Trevlig Helg folks! /mimio